Harsyra har roliga namn på finska: käenkaali (gök-kål) eller ketunleipä(räv-bröd).
Harsyran är mycket vanlig och växer som stora mattor på frisk till fuktig, skuggig, näringsrik mark; i kärr, lundar och friska moar. Bladen är sammansatta av tre hjärtformade småblad. Bladen påminner om klöver. Harsyra viker ihop sina gröna blad när det regnar eller när det blir kväll. Det gör den också vid starkt solsken, för att skydda sig från torkning (på det sättet minskas den påverkade ytan med hälften).
På våren har harsyran stora vita, ibland rosa blommor. På vintern förblir harsyran grön under snön. Växten innehåller oxalsyra och den smakar syrligt. Smaken räddar växten från att bli uppäten av sniglar och maskar – de tycker att harsyra smakar illa. Människor kan smaka och äta harsyra men den är giftig om man äter för mycket. Oxalsyra finns också i spenat och rabarber.